web analytics

Maktskillnaden mellan den som skriker och den som lyssnar

jag är så trött på det där förbannade individualistiska jagperspektivet. Ingen pratar om kollektivet längre. Det är hela tiden bara den personliga erfarenheten som ska lyftas fram, det individuella perspektivet som ska hävdas. Jag läser inte texter som handlar om samhället och om mig. Jag läser individuella erfarenheter som handlar om enskilda människor som lyfter fram sig själva.

– Men om alla skriker för att höras, vem är det då som lyssnar?

Elin snakker om Könskrig og F-ordet, og Sverige så klart, men vi har vel den samme tendensen her i landet har vi ikke? Både på denne og nesten alle andre blogger så klart, men andre steder også? Det er det individuelle perspektivet som står i fokus? Erik Schjenkens lidelseshistorie i A-Magasinet? Hun dama til Bach? Norske romaner er stadig mindre tilslørt selvbiografiske? Alle må få fortelle sin historie?

Leave a Reply

%d bloggers like this: