web analytics

Tag Archives: feminisme

Klipp

Ekte feminisme

Siden 0803-bloggen akkurat har åpnet kan det kanskje passe med en liten video om hva ekte feminisme egentlig handler om?

Hummer og kanari

Gjesteblogger om queerteori, intetkjønnssamfunn og Arnt Folgerø

Arnt Folgerøs kronikk om intetkjønnssamfunnet i Aftenposten for en drøy uke siden fikk litt oppmerksomhet i bloggsfæren. Fortjent nok så var det Folgerøs eksempler på hvordan uskyldige eksempler på mannlig paringstrang ble straffet for hardt i samfunnet vårt som folk grep fatt i. Det Folgerø skrev om queerteori fikk være i fred for kritiske blikk.

Det var kanskje ikke så rart, for selv om queerteori sikkert er et godt kjent begrep i de rette akademiske miljøer, så er det ikke et ord som har blitt vanlig i norsk dagligtale ennå. I norsk bloggsfære hadde jeg faktisk ikke sett begrepet i bruk i det hele tatt, før Folgerøs kronikk.

Men i Sverige er det annerledes, og jeg tenkte det kunne være morsomt om noen som faktisk visst hva hun snakket om tok for seg Folgerøs kronikk, og eventuelle misoppfatninger han måtte presentere om queerteori der.

Heldigvis for meg var ikke Elin Grelsson, kvinnen bak Always keepin’ it real tung å be.

Det er derfor med stolthet og glede jeg setter over til Hjorthebloggens første svenske gjesteblogger. Jeg vurderte å oversette til norsk, men jeg lot det være, så er det ihvertfall ingen tvil om at det ikke er jeg som skriver. Og dere klarer nok å lese svensk hvis dere vil.

ELIN GRELSSON GJESTEBLOGGER OM QUEERTEORI, INTETKJØNNSSAMFUNNET OG ARNT FOLGERØ

Elin Grelsson

Det är alltså inte bara i Sverige som en rad debattörer snurrar ihop det kring vad queerteori är för något och vad queerfeministiska förespråkare egentligen tänker och vill.

När man blir rädd tenderar man att dra på de höga växlarna och hellre fäkta och slåss än att gå till fakta. Jag tror att det är exakt vad Arnt Folgerø gör i sin debattext i Aftenposten.

Vad är du så rädd för, Arnt? Att förlora din manliga könsidentitet? Att bli tvingad till homosex? Att inte få ha kvar din maskulina fascination över vackra kvinnoben och fälla omtyckande kommentarer om dem? Du verkar se med rädsla över hur den queerteoretiska tanken slår fast i medelklassen, akademin och förvaltningen och tror att samhället kommer att förvandlas till ett “intetkjønnssamfunn”.

Du ställer dig aldrig frågan vad queerteorin består av och vad den vill uppnå. Du har ju redan dina fördomsfulla svar klara för dig.

Om du hade frågat mig, som skrivit och läst om queerbevegelsen i ett flertal år, hade jag kunnat ge dig svar på följande fördomar och frågor:

” I postmoderne tankegang ser man på seksualitet som en sosial konstruksjon, kjønn er rollespill, og kjønn og kjønnsadferd er noe man velger.”

Du har något rätt och en del fel. I den postmodernistiska tankegången ifrågasätter man såväl kön och sexualitet som något naturgivet och essentiellt. Kön är ett rollspel, men det sker inte på någon medveten nivå. Vi lär oss hur vi ska agera efter det kön, enligt dikotomin man-kvinna, som vi anses tillhöra och blir uppfostrade till. Kön är inte en fast kategori.

Snarare konstitueras kön av våra handlingar, det är performativt. Genom att imitera inlärda beteenden och utrycka kvinnlighet och manlighet skapar vi könsförståelse, både för oss själva och vår omgivning. Det innebär inte att vi inte behöver könsförståelse för att bli begripliga för oss själva och andra.

Konstruktionen av kön är så djupt rotad i vårt medvetande att en människa utan konkret könstillhörighet blir obegriplig för oss. Vi blir också obegripliga för oss själva. På så sätt kan man säga att kön är en konstruktion och ett rollspel, men att det ändå är så fundamentalt för vår förståelse av världen att den ändå blir essentiell.

Det är alltså inget medvetet rollspel och det är ingenting man bara kan omkonstruera. Dina farhågor om ett ickeköns-samhälle lär knappast blir besannade. Det innebär inte att man inte bör ifrågasätta vad kategorierna man och kvinna innebär för vår självförståelse och förståelse av världen, vilka begränsningar de sätter upp för oss och alla de som faller utanför normen kring denna könsförståelse. Det heterosexuella begäret är till exempel grundläggande för förståelsen av kön, vilket får till följd att vi skapar ännu en dikotomi av heterosexuell-homosexuell, där den homosexuella blir den avvikande och icke-normativa. Alla andra variationer, från bisexuell och queer till andra könsvariationer som transsexuell och intersexuell avviker också från normen.

Queerbevegelsen är i grunden ett ifrågasättande av de normer som skapar och konstituerar vår begreppsvärld och vad de gör med vår självförståelse och förståelse av andra människor.

Att vi väljer kön och sexualitet är med andra ord också en missuppfattning. Bara för att den postmodernistiska tankegången ifrågasätter dess naturlighet och menar att det konstrueras innebär inte att vi går fria från de strukturer som normerar vår begreppsvärld.

Däremot menar queerteorin att vi har förmågan att ifrågasätta och agera mot de strukturerna som förser oss med normer kring kön och sexualitet. Vi besitter ett agentskap som gör det möjligt att agera mot de invanda normerna. Det innebär dock inte att vi är fria att välja, för vi är likaledes begränsade av strukturer och normer.

“Queer-teorien er det feministiske prosjektet satt på spissen. Queer-teoretikernes drøm er at kategoriene mann og kvinne skal forsvinne. Målet er altså likhet, den mannlige og kvinnelige identitet skal løse seg opp. Men for å sette likhetstegn mellom mann og kvinne, må alle deres kjønnsspesifikke kjennetegn lukes bort. Man får da en abstrakt og innholdsløs kjønnsidentitet, det som står igjen, er mennesket uten kjønn, intetkjønnet, og først da er feminismens likhetskrav innfridd på kjønnsområdet.”

Att könskategorier man och kvinna ska försvinna är kanske ingenting jag dagdrömmer om var och varannan dag. Men Arnt har rätt i att det existerar en utopi där könsbestämmelsen inte är det fundamentala för vår förståelse av oss själva och andra individer.

Den abstrakta könsidentiteten är dock på inget sätt innehållslös. En identitet blir inte tom på innehåll bara för att den inte kan hänvisas till fasta kategorier ifråga om kön och sexualitet.

Tvärtom, är det inte då det spännande börjar? När vi kan förstå oss själva och andra som komplexa och unika människor i första hand? För mig är de klassiska mans- och kvinnostereotyperna, som vi kämpar med att leva upp till, betydligt mer innehållslösa. De gör oss inte rätta. Vi är mer än våra kön och vår sexualitet.

Att abstrahera identiteten bort från dess kategoriseringar, både gällande kön, sexualitet, etnicitet och så vidare, innebär att vi faktiskt får vara människor och inte kategorier. Vi blir inte lika, vi blir unika.

“For å svekke heterofil praksis, er det ikke bare praksisen selv som blir gjenstand for angrep, men også denne praksisens ord og begreper. Alt som minner om heteroseksualitet må renskes bort for å nå den tilstand av renhet og nøytralitet som er målet for det postmoderne prosjekt, en verden befridd for pornografi og verbale uttrykk for heterofil seksualitet. “

Nä, här hänger jag faktiskt inte med alls längre. Jag tror inte att det finns någon queerteoretiker som tänker sätta förbud mot verbala uttryck gällande heterosexualitet på agendan. Att ifrågasätta begrepp som “man” och “kvinna” är inte samma sak som att kräva att de ska renskes bort. Det är kritiken mot begreppen som är det centrala, eftersom dessa begrepp är det som tillhandahåller vår förståelse av världen. Man vrider och vänder på dem.

Vad är en man? Vad är en kvinna? Vad består dessa begrepp av och hur skulle man kunna beskriva dem?

Queerteoretikerna kommer inte, vilket verkar vara fallet i detta konspirationsteoretiska antagande, att ta över världen och förbjuda allt som påminner om heterosexualitet. Queerteorin öppnar bara upp för andra tolkningar av vår självförståelse och förståelse av världen, genom ett ifrågasättande av de begrepp som konstituerar den.

Vad porr har med det hela att göra förstår jag inte alls. Tvärtom är queerteoretiker, till skillnad från många andra feministiska riktningar, generellt positivt inställda till pornografi och även prostitution i många fall. Somliga argumenterar till exempel för att prostitution är ett hot mot heteronormativiteten och dess krav på kärlek. Porr innehåller mer än heterosexuella praktiker och jag tror aldrig jag mött någon queerförespråkare som varit negativt inställd till porr i sig, men vänder sig eventuellt mot hur porren ser ut idag.

Sådär, en mycket kort genomgång utifrån det ihopsnurr av queerfördomar och antaganden som du gjort i din text, Arnt Folgerø. Gå gärna till källor och läs på nästa gång du vill skriva om queerbevegelsen. Fast då kanske det blir svårare att vara så arg och konspirationsteoretisk.

Elin Grelsson er språkvetare, frilansskribent, folkhögskoleförfattare, projektmänniska med några droppar genusvetare i, og altså blogger.

Oppdatert: Et kjapt lite søk på Twingly finner bare to bloggposter som nevner queerteori, med unntak av denne og et par stykker som har med Folgerøs kronikk å gjøre. Jeg linker til dem her:

Anne Bitsch: Anti-heltinnen
Revolusjonært roteloft: Hyllest til Hedwig

Klipp

Å nei, de snakker om det i USA også!

“Feminism” threatens to go the way of “Black Power.” The young who are not gnarled and knocked around by the old fights are tired of the overtones of special pleading. It’s like the difference between the Barack generation and the Jesse generation.

Vel, de snakker vel mest om Rodham Clintom som utenriksminister da.

Hummer og kanari

Får vel skrive noe om feminisme jeg også da

Adbust
Creative Commons License photo credit: imylthinle

Jeg prøvde meg med en metafor borte hos Minneapolise i forbindelse med den pågående feminismedebatten her om dagen, noe med å ikke kunne stemme på Høyre selv om de hadde den politikken jeg var mest enig i fordi navnet sier Høyre, mens politikken sier at de befinner seg sentrum et sted. Den var bedre i mitt eget hode enn på trykk, Bjørn Stærk gjør det bedre.

Men Bloggsfæren renner altså over av debatt om feminisme for tiden, og det er mulig jeg er på villspor her, men det forekommer meg at dem som kvier seg for å omfavne feministbegrepet jevnt over gjør det ut fra sine egne opplevelser. Mens de som ikke har problemer med å kalle seg feminist gjør det fordi de løfter blikket litt høyere og ser kollektivet mer enn bare individet? De snakker om strukturer i samfunnet, makt, lønn, skjønnhetstyranni, og setter sine egne opplevelser inn i en større sammenheng?

Ihvertfall tenker jeg på Elin Grelssons ord når jeg leser en del av det som skrives rundt om i kommentarfeltene for tiden:

jag är så trött på det där förbannade individualistiska jagperspektivet. Ingen pratar om kollektivet längre. Det är hela tiden bara den personliga erfarenheten som ska lyftas fram, det individuella perspektivet som ska hävdas. Jag läser inte texter som handlar om samhället och om mig. Jag läser individuella erfarenheter som handlar om enskilda människor som lyfter fram sig själva.

Ikke sånn og forstå at jeg mener at alle feminister, eller jeg selv for den del, styrer klar av denne kritikken, men det slår meg at der Saccarina, Mihoe, Indregard, m.fl prøver å trekke noen store og kollektive linjer, blir de møtt med kommentarer av typen jeg opplever…, min erfaring er, i mitt arbeide… jeg kjenner noen som… etc?

Det er vel kanskje sånn da, at i tillegg til at man ikke vil assosieres med feministsterotypiene, selv om de bare eksisterer i Pondus, så vil mange i vår individfokuserte samtid steile når man blir forsøkt definert inn i en gruppe?

Hvis det ikke er frimurerene da, for da er det greit. Kanskje det er fremtiden for feminismen? Hemmelige ritualer, likkister, sverd og storvisirer?

Høres unektelig mer spennende ut en statsfeminismen, og feminismen har vel kanskje et imageproblem, men når det nå ser ut til å være slik at unge jenter faktisk får det verre i et samfunn der resten av befolkningen stadig får det bedre, så er det ingen grunn til la feminismen svinne hen. Snarere tvert i mot, det er på tide å bli enda litt sintere.

Selv om det nok gjør det umulig å komme unna skjønnhetstyrraniet, og dermed utseendedebatten i enda noen omganger?

Klipp

Uskyldig utslag av paringstrang?

Så sent som i februar i år kunne man lese at en 41 år gammel mann måtte møte i retten etter å ha nektet å betale en bot på 10 000 kroner for å ha kysset en kvinne på halsen i Østfoldbadet. At menns paringstrang til tider går ut over opptuktelsen, er en historie som har fulgt oss fra tidenes morgen. Men de beskrevne tilfellene viser at uskyldige utslag av denne naturlige trangen er illegitime, ja til og med straffbare i dagens norsk samfunn.

Jeg oppfordrer alle som møter på Arnt Folgerø i nærmeste fremtid til å kysse ham på halsen, kanskje beføle ham litt på baken eller mellom bena, så får vi se hvor uskyldig det egentlig er.

Denne kronikken i Kuksure Tidende trygler og ber om Fjordfittebehandling spør du meg.

%d bloggers like this: